Dagens Nyheter – 12 februari 1872, sida 1

AVE mee Victor, vill du upptaga mig till dia syster? Vill du bereda mig en framtid, som icke är alltför mörk, trösta och skydda mig; eller vill du stöta mig ifrån dig, ställa mig åter ensam och utan hem midt i den kalla, ödsliga verlden samt prisgifva mig, värnlös som jag är, åt menniskornas grymhet? Låt ditt ädelmod icke hindra dig från att moget öfverväga ditt svar: Pröfvar noga, om det offer, hvarom jag ber dig, ieke är för stort. Du kunde för din älskarinna göra mycket, som du saknar kraft att göra för din syster. Säg ett ord, Victor, ett enda tviflets ord. Säg, att denha begäran synes dig för svår att uppfylla, säg, att du är beredd att arbeta för din hustru, att med henne dela fattigdom och nöd, likasom rikedom och glädje, men icke med din syster! Säg detta, och jag skall tyst och utan någon klagan aflägsna mig härifrån samt åter träda ut i ödemarken. Bäg ett ord, och din syster Marie är död, och signota Sartenio går åter ut i verlden, för att ånyo fira sina föraktliga triumfer; för att ånyo bli en äfventyrerska. Säg, att du icke vill vara min broder, och jag går; ty så sannt en Gud finnes; som skådar in i mitt gvalda, förkrossade hjerta, jag kan för dig aldrig blifva något annat än en syster! Victor hade rest sig upp samt stod med korslagda armar och sänkt hufvud framför henne. När hon nu tystnade, såg han på henne, och deras blickär möttes... I LIFVET OCH.PÅ SKÅDEBANAN, TV.