Dagens Nyheter – 9 februari 1872, sida 2

små, dunkla fönsterrutorna måste finnas en af solglans upplyst verld, en kärlekens och lyckans verld, sådan som skalderna beskrifvit, en skönhetens verld, sådan som han sjelf sett framför sig i sina drömmar. Denna verld var således derutanför, och han ville eröfra den; han ville tillkämpa sig lyckan, och inför skönheten ville han knäböja och säga till henne: Tillåt mig blifva din slaf och tjenare, intag det rum, som endast tillkommer dig, på mitt hjertas altare, och jag vill tilibedja dig och tjena dig såsom din trognaste prest och stridsman.t Men hans farbror förstod icke alls denna konstnärs-naturs heliga hänförelse, för honom voro dessa figurer, som brorssonen med så skicklig hand formade af lera, ingenting annat än onyttiga leksaker, dem han visade så mycket större förakt som Victor genom sådana sysselsättningar hindrades från att med alvar och ihärdighet sköta sina studier. Gubben hade nemligen sin praktik såsom läkare att tacka för sin förmögenhet, och han ville derför att äfven brorssonen skulle egna sig åt medicinen, som han ansåg för en ypperlig kompass, med hvilken man kunde genomvandra hela verlden, emedan det öfverallt funnes narrar och dumhufvuden, som inbillade sig att läkaren verkligen utforskat naturens hemligheter och visste något om hennes botande krafter.