Dagens Nyheter – 9 februari 1872, sida 1

-—-—-—-— TUU -— Victor var emellertid alltför redbar och en alltför stor enthusiast, för att han skulle kunna stillatigande foga sig efter sin farbrors önskningar. När han aflagt studentexamen och sålunda blifvit förklarad mogen att börja sina universitetsstudier, förklarade han för farbrodern att det icke var universitetet uten konstakademien han ville besöka, och att han ej ämnade bli läkare, utan bildhuggare. Långvariga och ledsamma tvister blefvo en följd af denna förklaring. De slutade dermed att farbrodern i vredesmod förkunnade för sin otacksamme och olydige brorsson att han icke vidare ville ha något med honom att skaffa. Han utbetalde det lilla mödernearf, som den unge mannen hade innestående hos honom, samt befallde honom derpå att lemna hang hus och aldrig mera beträda dess tröskel. Victor gick. Han gick med ett gladt, förhoppningsfullt hjerta, han log mot framtiden, såsom ett barn hvilket sorglöst tager den giftiga blomman i sin mun, emedan det icke känner giftet. Han utbytte sin boning i farbrodrens dystra, förfallna hus mot en ljus och glad vindskammare, der han fann gig gärdeles väl, emedan han åtminstone var ensam och icke stördes af någon i sina drömmar och gina studier. . Arfvet efter modren var ringa; men genom sträng sparsamhet skulle det dock icke blott räcka till bestridandet af två års lefnadskost