Dagens Nyheter – 8 februari 1872, sida 2

-— 146 — ser. Hon var outtröttlig i sitt prat, och det syntes icke bekomma henne det allra ringaste, att Marie nästan alltid endast med ett svagt leende åhörde Hennes förunderligaste historier, som hos andra brukade väcka den största häpnad och undran: RN nr a a En gång hätide emellertid att Marie ble lifligare, att hennes kinder rodnade; och att hönnhes blickar, med alla tecken till ettspändt intresse, fasthängde vid berätterskans läppar. Victor, som stod bredvid den stackars flickan, kände sitt hjerta klappa af oro, och han hade hela sin uppmärksamhot fästad på Maries ansigte. dd ej Gumman beskref den förfärliga eldsvådan i menageriet, hvilken hade!egt rum samma afton; då Marie kom till sin broder. : Hon målade i de bjertaste färger detta ohyggliga skådespel, berättade huru djuren tjöto och jemrade sig, samt huru menniskorna, som icke hade mod att höra på denna gräsliga musik, lemnade brandstället, intagna åf skräck och fasa. — Tig, tig 4å för ell: del! ropade Victor, afbrytande Henne. Ser ni inte, att min syster vanmäktig låter sitt hufvud nedsjunka möt ryggstödet på stolen? Nigör hennesjak på nytt genom era fäsliga berättelser. Men Marie reste tig hastigt upp och försökte att le. — Nej, sade hon, jag skall ej bli sjuk igen; och fruns berättelse intresserar mig verkligen. Fortsätt baralic 4 Al