Dagens Nyheter – 8 februari 1872, sida 2

Den gamla hörsammade blott alltför gerna denna uppmaning. . Hon . talade nu om lejontämjaren Santenio, hvilkens förbrända kropp man. följande dagen påträffat bland gruset och askan samt känt igen endast derpå att det förkolnade liket befann sig midt uti jernburen, der Santenio var då elden utbröt. — Men det : mäörkvärdigaste , och. -sällsammaste är hvad som hände hans fru, den vackra signora Santenio, fortfor gumman gin berättelse. Äfven hon yar i jernburen, när; elden uppkom, och dock har: man ej. funnit det ringaste spår efter Henne, icke . ens en eäda liten benknota har blifvit qvar af hela hennes kropp. Somliga: personer, som stannade länge qvar i åskådare-rummet, påstå sig hå sett, huru tigern, sedan han. dödat:-Santenio, störtade fram. fill signoran och: sönderslet hennes ansigte. med sina tänder. Andra säga, att ormarne strypte henne och sedan åto af hennes kött. Nog af; inte den: minsta lemning af henne har kunnat upptäckas; och några mena: derför, att hon lyckats undkomma förödelsen samt för närvarande håller sig gömd hos någon af sina: många älskare, fr att oj åt Santenios bror, som kommit hit för ätt taga arfvet efter honom i besittning, behöfva utlemna de -juveler och klenodersamt den stora summa : kontanta penningar, som försvunnit och hvilka hon tros ha fört med sig. Ty ni skall vete, adt lejontämjerskan hvarkee var bustru eller syster åt Santenio.