Dagens Nyheter – 7 februari 1872, sida 1

sjelf att antingen upplysa menniskorna om deras misstag eller ock dela sin hemlighet med den fattiga artisten Victor. — Det är bra. Jag tackar er, svarade hon matt. Jag känner att min kroppsliga svaghet är större än min viljekraft. Läkaren har haft rätt; jag behöfver ro, Hon vände hufvudet åt sidan och förblef sedan stilla och orörlig. Victor betraktade med oro denna bleka, späda varelse, hvilken låg framför honom såsom en bruten lilja, och hvars röramde skönhet syntes anropa honom om skydd och bistånd. Hon andades nu mera lugnt och jemnt. Hon sof den första friska, vederqvickande sömnen, efter att i fem veckor ha varit ett offer för den mest tärande feber. Victor kysste sakta och nästan med en viss andakt hennes hand. — Välsignad vare du, hviskade han, välsignad och helgad genom olyckan! Jag. vill älska dig såsom min syster och tillbedja dig såsom ett öfverjordiskt väsen. Ve öfver mig, om jag någonsin skulle våga betrakta dig med andra ögon!