Dagens Nyheter – 5 februari 1872, sida 1

Han tog henne i sina armar och lyfte henne med en suck ur åkdonet. Han lade henne härefter försigtigt ned på gräsmattan under en palm. Den stackars qvinnan låg orörlig, hon syntes redan halfdöd af smärta, hunger, ansträngningar och lidanden af alla slag. Mannen återvände till vagnen och började aflyfta de saker som derå funnos. Han satte läderkappsäcken, som innehöll deras ringa förråd af kläder, på marken, han tog fram Jerngrytorna, lerfaten och tallrikarne från deras förvaringsrum bland halmen, och den stora yxan och sågen betraktade han med synnerlig uppmärksamhet, för att förvissa sig om att intetdera af dessa verktyg var på något sätt skadadt; ty yxan och sågen äro ju för nybyggaren det värdefullaste han eger, grundvilkoren för hans framtida välstånd. Till sist satte mannen äfven den korg, hvari de hade sina lifsförnödenheter förvarade, ned på marken bland de öfriga sakerna; derpå kastade en blick öfver det hela, för att se, om ingenting fattades. Allt var riktigt; hvad som nu stod i gräset framför honom utgjorde hela hans egendom, Han vände om vagnen och lät hundarne åter draga den bort. Utvandrarne behöfde den icke mera; de hade nu anländt till sin bestämmelseort, de voro nu i sitt nya hem. För att komma hit, hade dei sitt fädernes