Dagens Nyheter – 5 februari 1872, sida 1

-— JAI — Men öfver hennes ansigte hvilade nu ett uttryck af bedröfvelse och köld, hennes drag voro slappa och modlöga. HElden i hennes ögon hade slocknat, och en viss ångest afmålade sig i hela hennes väsen. Hon upplyftade armen och riktade lansen mot fienden; men i denna rörelse låg ingenting käckt och hurtigt, utan den förrådde tvärtom en viss tvekan och svaghet; hon höll fram skölden, men icke energiskt och såsom den der är beredd till strid, utan likasom för att skydda sig mot lejonet. Och lejonet såg detta samt lät höra ett förskräckligt rytande. Nu stod det alldeles invid henne, invid den darrande, orörlige hästen: Amazonen fattade krampaktigt i tyglarne och ryckte dem åt sig så häftigt att hästen stegrade sig och var nära att kasta af ryttarinnan. Men hon höll sig fast vid den fladdrande mahnen och svängde lansen med den utsträckta handen. Då rusade lejonet upp och lade sina väldiga ramar på hästens ena sida. Ett enda rop af förfäran dånade genom hela huset. Alla åskådarnes ansigten voro likbleka, fruktan och ångest stodo att läsa i dem. Man vågade knappt se åt scenen, en mängd fruntimmer dolde ansigtet med näsduken, och här och der hördeg uttryck af medlidande, beundran och förskräckelse. Man var öfvertygad om att man i nästa ögonblick I LIFVET OCH PÅ SKÅDEBANAN 16.