Dagens Nyheter – 2 februari 1872, sida 1

ee AVU — Hvad salongen angår, gjordes den särdeles elegant; tvänne logerader inrättades, väggarne, som bestodo af helt tunna bräder, bekläddes med röda tapeter och guldlister, loge-raderna pryddes på utsidan med sammetsdraperier och förgyllda figurer, och en krona af oerhörda dimensioner anskaffades, som med sina hundra ljuslågor ypperligt upplyste hela lokalen. Men det -behöfdes mycken omtanke och mycket arbete, för att få allt detta i ordning på så kort tid. Hittills hade det, förutom bänkarne på parketten, endast funnits några få loger; för att sätta lokalen i det skick, som här ofvan beskrifvits, voro derföre nu femtio arbetare träget sysselsatta. Medan arbetet pågick, hölls äfven menageriet, som var beläget vid sidan om jätteburen, för allmänheten stängdt, ty för att komma in dit, måste man passera genom åskådaresalongen, och BSantenio ville ej visa denna för någon, innan den blef färdig; han visste nemligen ganska väl att öfverraskningen skulle bereda honom en dubbel triumf. BSantenio befann sig en dag i salongen, då en af hans tjenare kom och anmälde att en ung herre enträget bad att få tala med honom. — För in herrn i menageriet genom mitt enskildta rum, sade Santenio; jag måste straxt vara härute igen och har icke tid att aflägsna mig så långt härifrån. Tillsäg honom att vänta i menageriet. I LIFVET OCH PÅ SKÅDEBANAN, 14.