Dagens Nyheter – 1 februari 1872, sida 2

MIA de RR tänkte, drömde hon? Det är svårt att svara härpå. När Santenio efter flera timmars förlopp åter kom in i rummet, låg hon ännu utsträckt på mattån, med ansigtet betäckt, såsom en död eller en döende. Hon var så utmattad eller så fördjupad i sig sjelf att hon icke alls hörde honom komma. Han skulls ha kunnat trö att hon sof. Men en lätt darrninvg i bennes kropp förrådde för honom de qvål som bestormade hennes inre. — Bignora Marie, är ni sjuk? frågade Santenio. Hon ryckte häftigt sjalen från ansigtet, så att Santenio fick skåda deta. Hennes kinder voro bleka, men icko mera fuktade af tårar, hennes ögon glödde, hela henbes väsen uttryckte beslutsamhet och energi. — Bantenio! sade hon med fast och stårk röst. Jag skall nu uppfylla er önskan. Jag gkall åter bli den modiga lejontämjerskan. Annonsera genast för allmänheten. mitt snara uppträdande. O, vi skola gifva ett skådespel, som skall komma publiken att darra af fruktan och jubla af hänförelse, ett skådespel, hvarifrån en hvar måste vända ber; gina ögon af förskräckelse, för att straxt derefter, öfverväldigad af sin beundran, åter se derpå. Det skall bli något nytt, något som man hittills aldrig ens hört talas om, och som skall kallas på affischen: CAmazonens kamp mot lejonet.