Dagens Nyheter – 31 januari 1872, sida 2

täckte snart, att främlingen hade en späckad börs, och en afton derefter hände, att Buch man anförtrodde sin nye vän Marlow att förvar taga hans penningar, emedan han annars fruktade förlora dem under sina besök. på värdshusen .eller då han tilläfventyrs kunde blifva drucken. Det var naturligtvis med innerlig förtjusning, Maårlow emottog Buchmans plånbok, hvilken han lofvade att väl förvara, på samma gång han för Buchman hycklade den mest oegennyttiga vänskap och tillgifvenhet. Men sedan han väl fått penningarne i sin hand, beslöt han att icke mera lemna dem ifrån sig till egaren. — På morgonen dagen derefter bjöd Marlow sin vänt Buchman in i källaren och de der innanför befintliga ölrummen. Komna in uti ett af dessa rum, tog Marlow plötsligt fram en revolver, som han haft dold i fickan, och sköt Buchman, så att han genast nedföll död. Detta tycktes hafva aflupit utan att någon anat oråd, men sedan företog sig Marlow att förbränna liket uti bryggeriet, och detta uppväckte misstankar hos en M:s arbetare, en polack, som varit bortsänd nästan hela dagen. Denne anställde i sin husbondes frånvaro undersökning och kom till visshet om, att ett mord blifvit begånget. Förskräckt häröfver, begär han så fort han kan sitt afsked ur M:s tjenst och sin aflöning. I besittning af denna, skyndar han genast till polisen, som vid undersökning på stället hade så säkra bevis för illgerningen, att M. genast blef häktad samt har sedermera af juryn förklarats skyldig till mord af svåraste art. — Man har icke kunnat utröna, från hvilket landskap i Sverige Buchman kommit, blott att han varit svensk undersåte och anländt til Amerika såsom emigrant. OÖfverdrifven samvetsgranhet. Ett sjelfmord, föranledt af öfverdrifven samvetsgranhet, har nyligen begåtts i Seern vid -Tönsberg i Norge, i det en yngre, välmående och i alla afseenden aktad jordbrukare der tagit sig afdaga. Man vet att mannen, som visserligen i allmänhet var något tungesint, ansåg det omöjligt för sig att fullgöra den på honom lagda uppgiften att vara ordförande i Seerns fattigkomite på ett tillfredsställande sätt och att grubbel häröfver förökat hans tungsinthet. Det är också sannolikt att somliga, till hvilka han vändt sig, varit nog obetänksamma att skildra svårigheten af det honom tilldelade förtroendevärf med alltför starka färger. Fredsligan i Paris har återupptagit sin verksamhet, hvilken blifvit på ett så. sorgligt sätt afbruten af kriget. Så hafva till ligans i Göteborg varande medlemmar anländt exemplar af dels en berättelse om mötet i London, före kriget, dels en Freds-Almanack (Almanach de la Paix) för 1872, med bidrag af Frådåric Passy, Michel Chevalier, Edouard Laboulaye m. fl. Almanackan är prydd med träsnitt (pennritningar), hvaraf ett, framställande en qvinna, som betraktar sitt på afstånd brinnande hem, är af en gripande effekt i all sin dystra enkelhet. I den lilla skriften förekomma bland annat några märkliga tänkespråk, citerade af olika författare. Så yttrar Voltaire: Utrota, Gud, erihvar från jorden, der vi bo, Som har sin Just uti att gjuta mens koblod. Så yttrade Napolen I den 6 september 1812: Hvad är kriget? Ett barbariskt yrke, hvars hela kont bostär i att vara den starkaste på en gifven P En vacker och lättfattlig uppsats söker vederlägga detta rop på hämnd, som en tid genljöd i Frankriko. Det är en gammal farfar, som talar till mobilsoldaten och som ej delar ynglingens rop på revanche. — Hvarför ej? — Nej, Jacques, just emedan jag slagits vid Jena, och på andra ställen också, delar jag ej din mening.4 r En teckning framställer en hund och en ur vassen framkommen and, som betrakta de på afstånd flygande bomberna. Derunder läses: CAh, hvad man är stolt öfver att vara djur, när man beundrar hvad menniskorna göra!X Hunden tyckes dock anse anden vara MAA SM MM oo RR RR