Dagens Nyheter – 30 januari 1872, sida 2

aktier å 1,000 rdr skulle utfärdas. Listor för anteckning upprättades och vid detta tillfälle tecknades 33 aktier eller för 33,000 rdr. I mannaminne, förklarade UpsalaPosten, då erkebiskop Sundberg juldagen predikat i Upsala domkyrka, har någonting sådant ej händt. MDenna uppgift, återgifven af flera tidningar, vederlägges på följande sätt af en insändare i Dalpilen: Enligt Upsala Correspondenten för 1830 i december sidan 7, läses om jubeldagen det året och huru den firades i Upsala domkyrka: — — Erkebiskopen sjelf (C. von Rosenstein) predikade gä högmessan) och hade till ingångsspråk Es. 9: samt till proposition: Guds röst genom hela up: penbarelsen: statt upp, var ljus, ty ditt ljus kommers,. — — Gudstjensten slutade, såsom handboken föreskrifver och erkebiskopen i all sin skrud läste välsignelsen — —. Detta är icke ur mannaminne. Änghbåtsbolaget Svithiod i Göteborg hade i lördags extra bolagstämma, hvarvid beslöts, att bolagets kapital skulle utvidgas till 2 millioner riksdaler, hvaraf redan 900,000 rdr äro tecknade. Tillika beslöts att vid Motala mekaniska verkstad skulle beställas två ångare, hvardera om 1,509 tons drägtighet, och skola dessa fartyg vara färdiga till våren 1873. — Aktieteckning för byggande af ännu ett ångfartyg i Kullen har på några dagar fullbordats, på inbjudning af kapten OC. M. Banck 1 Helsingborg. Företaget är grundadt på 100 aktier å 1,000 rdr. Ben sällsynta fisken, som i lördags berättades ha blifvit fångad norr om Kronborg, var ett mycket vackert och rart exemplar af den tioarmade bläckfisken. En sotare, sem ger gästroller. En korrespondent från Elgarås till Sköfde tidning berättar följande putslustiga historia: En hemmansegare, vid namn Andersson, hemma i T., hade haft den oturen att hans kärälskliga hustru, smittad af baptistens eldfängdhet, för en tid sedan begifvit sig till en granngård, der baptistpredikanten undfägnade sina talrika åhörare med eld och svafvel. Just som han satt i sin enslighet och grubblade öfver sin hustrus vankelmod, inträdde till honom en rask och lefnadsfrisk sotarmurre, som begärde att få tillbringa natten hos honom, En ljus id upprann genast i hans hjerna. Ja, sade han, var du välkommen till mig, blott du vet något medel att få min gumma att öfvergifva baptisterna, Derefter omnämde han stället, der de voro församlade. Löftet om frikostig traktering gjorde sitt till och strax derefter var sotarmurre försvunnen. Planen var snart utkastad. Med tillhjelp af en stege praktiserade han sig snart upp på taket och sedan derifrån på skorstenen — det dröjde icke länge förr än en representant från underjorden kom ned ifrån skorstenen genom spiseln och gick så med raska steg fram till predikanten, fattade honom med stark hand i hans yfviga hår, sägande med graflik röst nu är du min, och drog den arme, förskräckte syndabocken till spiseln. Nu blef en allmän förskräckelse; alla sprungo hals öfver hufvud sin väg, troende sjelfva djefvulen skulle taga dem lifs lefvande. Sotarmurre åter, som på detta sätt väckt dem ur sin heliga dvala, skyndade raskt till fader Anders i T., för hvilken han skrattande berättade sitt omvändelseverk med baptisterna. Denne blef hjertligt glad och undfägnade honom frikostigt. Under det de nu åto, drucko samt skrattade åt sotarmurres spratt, inträdde hans hustru, ytterst förskräckt öfver hvad som tilldragit sig. Sedan hon berättat för dem den fatala händelsen, lofvade hon sin gubbe att aldrig mer bry sig om de uschlingarne — och hon har hållit ord.