Dagens Nyheter – 29 januari 1872, sida 2

OO VY försjunkit i sin apathiska ro och stirrade med vidöppna ögon på den tomma rymden. — Har ni sökt min mor? frågade hon efter en stunds tystnad. — Ja, det har jag. — Nåå? — Hon är icke mera här i staden. Redan för ett halft år sedan flyttade hon från sin bostad, sålde sina saker, packade in-sina kläder och reste, ingen vet hyarthän. Jaghar åtminstone inte kunnat få reda på hvart hon tagit vägen. Således om det är för hennes skull ni färgat ert hår och gjort er oigenkänlig, så har ni vidtagit ett alldeles onödigt försigtighetsmått. Fru Ottoman är ej vidare i hufvudstaden. — Jag bad er äfven om en annan sak, Santenio. — Ja, icke heller den har jag glömt. Ni ville veta något om dansösen Ida Neormina. — Och kan ni lemna mig några upplysningar om henne? frågade Marie. Hennes ögon voro icke mera sorgsna och utan glans, tvärtom framsköto nu täta blixtar derur. — Signora Ida Neormina är ej längre dansös. Hon vrickade foten ur led för ettår sedan; och ehuru hon nu är alldeles återställd, vågar hon dock icke vidare dansa. Hon har derför valt en annan bana, hon har blifvit sådespelerska. Marie hade, medan HBantenio talade, lång