a CO ERA betala detta rus med, och då, såsom ers höghet yttrade, fattigdomen trycker oss i sin famn. Men för mig skall detta famntag vara såsom madonnabildens omfamning i ingvisitiorsfängelserna, tusen dolkar skola derunder genomborra och döda mig. Emedan jag vet detta, söker jag njuta af lifvet, så länge det ännu tillhör mig. Se der, ers höghet, hela hemligheten af mitt galna och yppiga lefnadssätt. Men jag lofvar ers höghet, att jag skall vara litet mindre oförvägen hädanefter och ihågkomma att bland mina medmenniskor åtminstone finnes en, som vill mig riktigt väl, och hvilken det derför skall smärta att se mig gå under. : Han var blek, och hans läppar darrade. Prinsen räckte honom handen och vände gig bort. Han ville gifva den unge mannen tid till att aftorka de tårar, som fuktade hans ögonhår. . — Stackars Arthur, sade han derpå, ni är således icke lycklig, och detta lysande sken, hvarmed ni omgifvit er, är alltså ingenting annat än den eld, hvaraf ert hjerta förbrännes. — Hvem är då lycklig, ers höghet? frågada Artbur med ett sorgset leemde. Jag tror ej på lyckans tillvaro! Det klokaste, vi kunna göra, är emellertid att låtsa som trodde vi ännu derpå. Jag för min del söker efter lyckan, såsora Diogenes sökte efter en menniska, skillnaden är blott den att jag begagnar mig af penningar i stället för en lykta. I LIFVET OCH PÅ SKÅDEBANAN, 1.