Dagens Nyheter – 27 januari 1872, sida 2

ännu är tid! Betänk, att vid ändan af denn: berusande lustpark, der ni nu framgår, vänta er en hemsk, dyster qvinna, som redan utsträckt sina armar mot er. Denna qvinna heter Fattig. domen. Låt se att ni är starkare än Rinaldo! Lemna den förtrollade trädgården! Ty denna Armida, som ni skall finna vid labyrintens utgång, är icke förtjusande och skön, icke öm och glödande af ungdom. Hon är en qvinna med utmärglad kropp och trasiga kläder, som vrider sina händer och bär förtviflan i hjertat. Ack! när denna qvinna, när fattigdomen en gång omslutit menniskan med sina magra, knotiga armar, då lösrycker hon henne i och med detsamma från hela hennes föregående tillvaro. Hennes vänner sätta derefter intet värde på henne, till och med hennes käresta vänder henne ryggen med förakt och hennes tjenare, som förut voro henne oinskränkt tillgifna, fly henne som pesten. Hela verlden skyr henne såsom en af spetälska angripen person, hvilken den nyssnämnda förpestade qvinnan smittat genom sin omfamning. Verlden stöter henne ifrån sig såsom en rättslös varelse, med hvilken hon icke mer vill ha någon gemenskap, Verlden borde skämmas öfver att hon är så dålig; men hon är dock sådan. Derför anser jag mig också böra varna er. Man berättar mycket om ert ädelmod, er frikostighet, ert verkligt nobla lefnadssätt. Detta är mig kärt att höra; ty jag tycker om att adeln visar sig ädel och icke ockrar,