församlingen och vice talmannen grefve Benoit Dazy, legitimist, tillkännagaf från tribunen den välkomna nyheten att Thiers hade återtagit sin afskedsansökan, Derpå följde en stormlöpning till sista attontåget till Paris, och diskussionen återupprepades i jernvägsvagnarne, Hr Thiers qvarblifver sålunda vid makten; men jag kan icke föreställa mig att han vun nit i styrka genom det enhälliga votum, som qvarhåller honom på platsen såsom en pis aller. Han har bekänt sig vara af den öfvertygelsen, att skatt på nödvändighetsvaror, som församlingen vägrar att bevilja, är den enda praktiska utvägen att anskaffa de medel, som måste anskaffas. Han har häftigt anklagat de representanter som vägrat att dela hans åsigter, för bristande patriotism och begär att skydda sina egna fickor. Man antager alldeles för gifvet, att församlingen icke har för afsigt att återtaga sitt afgifna votum i strid med hans åsigter, ehuruväl hon anhållit hos honom att qvarstå i spetsen för styrelsen. För hela verlden är emellertid tydligt, att han förlorat en god del af sin prestige; och hvad värre är: det måste kännas tvitvelaktigt, huruvida, då Thiers finanssystem gjort ett kolossalt fiasko, det skall blifva möjligt att uppbringa de summor som hans land behöfver för att inlösa sina ofantliga förbindelser, Från Brässel telegraferades den 24 d:s till Berl. Tidende: Enligt ITndåp. Belge har Thiers yttrat: Statschefen bar två sätt att intervenera i representationens handlingar: medelst våld eller medelst öfvertygande skäl. För våldets användande talar hvarken rätt eller pligt; öfvertygelsens väg är derföre den enda som kan försökas. Mac Mahon har vägrat mottaga en vicepresident-befattning. LIndep. Belge meddelar en skrifvelse från Emile Girardin till hv Thiers, i hvilken han ger denne rådet att hädanefter ej träda i boröring med församlingen annat än skriftligt. (Ur vår korrespondens från Paris.) : Paris den 22 januari. Den förflutna veckan har gifvit oss minnesfester af olika slag, erinrande dels om det förs flutna årets sorgliga tilldragelser dels om andra historiska minnen. Den mest storartade af dessa var den, som den 17 firades i NotreDamekyrkan, och vid hvilken den berömde andliga talaren, pater Felix, höll minnestalet öfver de i kriget fallne, med ingångsspråket: högödlighet,. sam san!!! icke förgå!t Denna var i afseende på yttre PråRe vaan teten artad, men neppeligen mera anslående, än de andra minnesfester, som två dagar Senare, den 19, firades på flera ställen till åminnelse at den olyckliga dagen vil Montretout för ot år sedan, då paris-nationalgardet utan framgång, men med en så utmärkt tapperhet och sjelfuppoffring, kämpade mot den belägrande fienden. . En -minnesfest af uteslutande verldslig art skulle samma dag hållas i St Denis, men blef af myndigheterna förbjuden, I går skullo i Dijon och i Besangon (likasom på en mängd ställen i Italien) hållas en åminnelsefest med , anledning af den Garibaldiska kårens strid. Den 19 firades årsdagen af den Faidherbeska armåns strid vid St. Quentin. ; En minnosfest af annan art är den, som i SFörsoningskapellet vid boulevard Haussman årligen den 21 januari upplifvar minnet af den olyckliga Ludvig XVI:s dödsdag. Det var i går den 79:de årsdagen, och som vanligt hade hela den legitimistiska verlden stämt möta derstädes. Det hölls under dagens lopp tre messor, af hvilka den största förrättades af erkebiskopen af Poitiers, monseigneur de Sögur. De närvarande antecknade sina namni en bok och man läste der bland många andra, tillhöST aa fr da SETT RNE FE VS gr kor kärt på And Sa, ond