mina förtrognaste ungdomsvänner, att jag alltid skulle hysa välvilja för er samt att, när han sjelf en gång upphört att lefva, blifva för er en fader i detta namns ädlaste och bästa bemärkelse... Hittills har jag ej funnit tillfälle att uppfylla detta löfte. Ni är ung, rik, oberoende och, såsom det synes, icke alls ärelysten; ty ni har ej velat inträda i statens tjenst och eftertraktar hvarken fitlar eller ordnar. Sådant kunde jag förskaffa er, men ni hår, som sagdt, intet begär derefter. Jag måste således inskränka mig till att ge er ett. faderligt och åtminstone välment råd. — Hvilket jag med en lydig sons och en tillgifven tjenaresg tacksamhet vill mottaga, yttrade Arthur i hjertlig ton. : — Man har gedan någon tid talat mycket om er, fortfor prinsen; dock bör jag inte fördölja för er, att hvad man dervid berättat icke alltid varit godt. Man säger att ni är farlig för fruntinimer, att ni slösar och spelar. Hvad den förstnämnda anklagelsen vidkommer, så bryr jag mig inte derom. Må damerna sjelfva försvara sig vid era anfall. Men man kallar er en slösare, en spelare. Dessa beskyllningar äro af sorgligare beskaffenhet, och med afseende på dem har jag, såsom en faderlig vän, rätt att varna er. Ni är stadd på en farlig väg, unge man — på en väg, som ovilkorligen måste föra er till en afgrund, hvari ni en dag, drifven af förtviflan, skall störta er och krosgas, Vänd derför om, medan det