Dagens Nyheter – 25 januari 1872, sida 2

vänlig mot dem? Nåväl, jag skall pina er, så att ni skola rasa af smärta ... Ack, Lothario, du går ifrån migt Godt! jag skall låta dig lida, på det du må lära dig älska mig; ty smärtan är kärlekens början. Men lejonet, som nyes förut hade hållit sig på afstånd, sprang nu hastigt fram till gallret och lät höra ett gladt rytande, hvari tigern och schakalen, hyenan och björner instämde. Det var som om en ljusstråle plötsligt hade genomträngt detta dystra kalla rum och upplifvat alla de stackars fångna vårelserna. Santenio såg i början med förvåning på denna besynnerliga uppståndelse bland djuren, derpå genombäfvade honom en rysning, och förskräckt drog han sig tillbaka från lejonets bur. Han märkte nu hvad det var som förorsakade denna djurens glädje, han varseblef en stolt, smärt, ungdomlig qvinnogestalt, som inträdt i rummet och med lätta, hastiga steg kom honom till mötes. — Marie! mumlade Santenio. Hon kommer, derför jubia djuren. Hon bositter en hemlighetsfull trollkraft, med hvilken hon betvingar dem. Huru förklara detta? O, jag ekulle vilja rycka hjertat ur hennes bröst, om jag derigenom kunde lära känna denna hemlighet!