Dagens Nyheter – 25 januari 1872, sida 2

Öfverenskommelsen. Men Marie gaf i dag icke akt på djurens glada helsning; hon, som eljest aldrig passerade en enda bur, utan att stanna och smeka de stackars fångarne, gick i dag kall ocH stum förbi dem alla. Hon hörde ej. deras jubel, hon hörde fortfarande endast Arthurs röst, och dansösens muntra skratt och grymma ord ljödo i hennes öron. Hon befann sig ännu i ett feberrus af förtviflan, ännu upprätthölls hon af sin smärtas eld. Då hon återvände från Arthur, hade hon direkte — utan att ens först uppsöka modren — begifvit sig öfver gården till djurens. bostad. Hon visste, att hon här skulle träffa Santenio, och att han skulle vara ensam; ty vid denna tid på dagen brukade han företaga de hemlighetsfulla öfningar med djuren, hvilkas resultat sedan på aftonen skulle väcka förvåning och beundran hos publiken. Rak och stolt, med ögonen oafvändt fästade på Santenio, gick Marie genom rummet. När han såg henne komma, erfor han en vidskeplig beundran och rädsla för henne. Hon syntes honom större, skönare än förr, den djupa, heliga sorg, för hvilken hennes hjerta fallit offer, hade bildat likasom en gloria kring hennes panna, så att denna omgafs af en majestätisk glans. Hon var i denna stund en herrskarinna, en drottning, som icke dukat