Dagens Nyheter – 23 januari 1872, sida 1

— GQ — på hapg falska eder? Då känner ni inte Arthur. Ni vet då inte, att han i sina stelta och högfärdiga vänners krets har det smickrande och, som de tycka, afundsvärda ryktet om sig, att han är den störste qvinnotjusaren, den ursinnigaste slösaren och den vildaste spelaren. Ni vet då inte, att han i sitt lättsinne är i stånd till att ena dagen lägga hela sin förmögenhet för den qvinnas fötter, som han tillber, samt att den andra, när spelet lockar honom, våga samma qvinna på ett enda kort, emedan han då icke mera eger någonting, förutom just denna qvinna. — Det är nog, ropade Arthur, blek af vrede. Jag har nu tegat och lidit tillräckligt, längre skall denna skandal icke gå. Det är sannt, jag är straffvärd och har handlat mycket illa... men icke mot er, Ida, utan mot denna unga flicka, som ligger blek och förkrossad framför er, och som i hela verlden iche har något annat skydd, något annat hopp än mig allena! Hon skall ej finna sig bedragen i sitt hopp. Hon har sagt er, Ida, att hon sedan tre år varit min fästmö. Nåväl, hon har talat sanning: Marie Ottoman är min brud, hon och ingen annan skall bli min maka! Det var något högtidligt och imposant hos den unge mannen i detta ögonblick. Hans ädla och sköna anlete lyste af stolthet och trots, och hans blick, som förut varit skygg och osäker, hvilade nu öppen och klar på Marie.