Dagens Nyheter – 22 januari 1872, sida 2

-— UV ve morgongåfva, om han slitit sfrån sig denna ljuft doftande lian, hvilken slingrade sig omkring honom och älskade honom såsom sin ek, såsom den enda stödepelaren för sin. tillvaro. Och dessutom — kunde man väl så noga veta, om icke en vacker dag denna bräckliga slingerväxt skulle förvandlas till en yppig purpur-ros och i salig glömska af sig sjelf sjunka i hans armar? Kärleken är så rik på underverk, och Arthur, gom eljost icke mera trodde på någonting, han trodde ännu åtminstone på detta slags underverk. Han trodde, att hvarje qvinna, huru dygdigt och rent hennes sinne än må vara, likväl i någon vrå af sitt hjerta alltid gömmer ex Lais talent och känslor, och att det endast behöfvex att ega åen trollstaf, som förmår bringai dagon denna under sedvanans, fördomens eller dygdens aska förborgade talent. Arthur trodde sig vara i besittning af denna trollstaf, medelst hvilken den blyga. lianen skulle förvandlas till en yppig ros. Han tänkte icke på, huru egoistiskt och hjertlöst det var att sålunda vilja uppoffra en stackars flickas lycka endast för sitt eget nöjes skull. Marie var för honom en olöst gåta, för hvars afslöjande han uppbjödhele sin kraft och skicklighet, och hvilken eggade honom alltmera till nya bemödanden, i samma mån den fortfor att vara insvepti sitt fina, jungfruliga dok, Iennes hjerta var för honom Alexan