SA Men Arthur hade icke följt detta sin fars exempel. Han hade kommit åter! Han hade förblifvit trogen, och Marie, som derför till. bad och. älskade honom, tviflade i sin oskuld icke alls på att hennes trogne och behjertade vän fortfarande betraktade sig som hennes fästman och henne som sin brud, hvilken han en. gång skulle hemföra som sin maka, Och hura skulle hon väl ha kunnat låta misestroeendets svarta slöja beskugga hans ädla bild? Huru skulle, hon väl ha vågat anse äfven honom i stånd till att dela menniskornas eländiga och lumpna fördomar och beräkningar, då ju han lyste som en stjerna öfver hela den öfriga menskligheten? Det var ju på honom hon tänkte, när hon bad till Gud och tackade honom för den engel, som han ställt vid honnes sida. Hade han icke redan länge älskat henne, hade de icke redan länge utbytt trohetsoch kärlekseder med hvarandra? Hvarför skulle han då nu-ha upphört att hålla henne kär? För det hon var fattig? Arthur var alltför högsint och ädel, för att icke förakta dessa rikedomar, för hvilkas förvärfvande menniskorna offra. lif och hjertblod, För det hou var en sjelfspillings, en föraktad bankcuttörs dotter? Arthur älskade henne blott för hennes egen skull och verldens fördomar hade ingen makt öfyer honom. : För öfrigt — renhjertad och. fri från all falskhet, som hon var, hade bon sjelf aldrig I LIFVET ÖVR PÅ SKÅDEBANAN. ö