Dagens Nyheter – 20 januari 1872, sida 2

holm föredrogs. Sedan åtskilliga frågor blifvit diskuterade, ansåg sig bolaget vara konstitueradt, hvarefter man skred till val af interimsstyrelse. Till ledamöter utsågos enhälligt: borgmästaren Lang, länsbokhållaren Gasslander, rektor Sörensson, fil. dr Lövenskiöld på Borrud och handlanden W. A. Peterzens, som fingo i uppdrag af bolaget att utarbeta förslag till reglemente. Wacker fest, Från Landskrona berättas: Sistlidna trettondagsafton hade de å härva rande fästning förvarade lifstidsfångar, som användas vid stora klädesfabriken härstädes, å en bland fabrixens många och ry nliga salar anbringat en utmärkt vacker transparang, å hvilken i olika färgskiftningar syntes initialerna till namnen icke allevast å fabrikens ledare, hrr Nathanson och Wehlberg, utan äfven å öfrige vid fabriken anställde förmän, hvarjemte en väl inöfvad sextett bland fångarne under aftonens lopp utförde särdeles anslående instrumentalmusik. Långväga resande. Trettondagen passerade genom Umeå ett ungt fruntimmer, som för en månad sedan rest från Wardö och skulle till Dovre i Norge, 14 mil vester om Rörås, för att helsa på sina föräldrar. Ton hade af sin man haft sällskap till Haparanda, derifrån han tagit vägen till Petersburg i handelsaffärer. Från Haparanda till Dovre, 130 wil, utgjorde hennez3 enda sällskap en hund, som, då hon var inne, alltid låg i släden bland hennes saker. Hon hade först och främst 15 mil öfver Wads;ö och Warangerfjord, innan hennes resa på det egentliga fastlandet började. Vägen togs genom Finska lappmarken öfver Enare Kittilä, omkring 30 mil med renskjuts. Att under nätterna få ligga i någon menniskoboning kom naturligtvis ej i fråga, eftersom sådana icke funnos annat än i Enare; utan lappen uppsatte ett tält i skogen af några medhafda bastmattor, och utanför tältöppningen uppgiordes eld. Sedermera bäddade man ned sig i snön med tillbjelp afrenoch björnhudar. I Kittilä erhöllos hästar och med sådana fortsattes resan till Haparanda. I vår kommer hennes man till Trondhjem, derifrån de göra sällskap hem till Wardö sjövägen. Hon omtalade, att på sistnämda ö växer hvarken träd eller ens gräs, utan ön består endast af kala berg, på hvilka Ishafvets vindar stindigt blåsa. Föda åt menniskor och boskap tages det mesta från finska lappmarken. Potates äro de dock ej alldeles utan, ty sådana odlas — i krukor uti boaingsrummen. Under jultiden kan man midt på dagen se äta utan ljus, såvida det nemligen är riktigt klart väder, men ej vid mulen himmel. Under den del af sommaren, då torskfisket bedrifves, är ön så full af folk som en marknadsplats. Hon tyckte sig nu endast hafva en lille bitte veg? till den jemförelsevis herrliga trakt, der hon var uppfostrad — på Doyvro fjell, 2 mil från Snöhbättan, (W.)