Dagens Nyheter – 20 januari 1872, sida 1

-— 25 — Han sade dig, afbröt henne Eusebia i sin vanliga hårda, gäckande ton, han sade dig, att han skulle gifta sig med dig, så snart hans far gått all verldens väg. Ack, denne gode och lydige son! Han hoppades att han, när en gång fadren dött, skulle kunna hemföra sin brud. Haf medlidande med honom, Marie! Hans hjerta är deladt mellan pligtkänslan och kärleken. Ser du, han skulle nog vilja gifta sig med dig, men, gudnås, den för tre månader sedan aflidne fadren lefver fortfarande i sonens hjerta och förbjuder honom att ingå äktenskap med sin älskade Marie. — Tig! sade den unga flickan i befallande ton. Dina ord tränga som skarpa dolkar in i mitt bröst och göra mig galen. Men jag får, jag skall icke mista förståndet. Jag måste reda mina tankar, jag måste vara stark och fast. Jag måste och jag vill det! Hon reste sig upp och gick rak och stolt öfver golfvet, för att ur skåpet framtaga sin hatt och sjal, som hon sedan skyndsamt tog på sig. Hennes mor betraktade henr.e med förvåning. — Du ämnar gå ut? frågade hon i nästan ängslig ton. I . — Ja, det skall jag göra, evarado Marie, i det hon svepte om sig sjalen och nalkadeg dörren. Det låg något så hopplöst, så beslutsamt i hela hennes väsende, att till och med styfI EIFVET OCH PÅ SKÅDEBANAN,. 4.