För hundra år sedan. Ett af Danmarks betydligaste provinsbland, Fyens Stiftstidende, firade den 3 januari hundrade årsdagen af sin tillvaro, Den nuvarande utgifvaren har betecknat denna sin tidnings märkelsedag med en minnesskrift, författad af en af hans medarbetare, hr J. Lauritzon, hvilken bland annat meddelar utdrag och antydningar af tidningens innehåll under de första åren. Göteborgs Handelstidning meddelar efter danska tidningen Fzadrelandet några af de roliga och betecknande drag, som författaren har utgallrat ur de första gle r 1772 föreslår en insändare att förekomma den dyra tiden genom att icke celebrera (d. ä. festlighålla) högtidsaftnarne och genom att ihjälslå hundarne, hvarigenom han är öfvertygad om, att man skulle bespara underhåll för några tusen menniskor. Den 18 januari omtalas såsom en hjeltegerning, att presten i Svendborg regolverade att sjelf inokulera (d. ä. vaccinera) sina 6 barn, dock i en läkares närvaro. Tilldragelsen den 17 januari — Struenses fall — fick man genom tidningen först veta på Fyen den 31 och detta, såsom det tyckes, endast medelbart genom herättelse om festligheterna på konungens födelsedag. Uti den kungliga postoch stationsgården voro alla fönster från öfverst till bottenvåningen illuminerade med ljus och der församlades ett förnämt sällskap, hvarest pukor och trumpeter läto höra sig. Der spisades en vil tillagad måltid, hvarvid ihågkoms hans majestät konung Kristian den sjuudes allrahögsta skål med de allra innerligaste och allra uppriktigaste önskningar och förböner, under lossandet af 27 skott med metallkanobper. — För att icke tala om, att de för sina köpstadsprivilegier i äldre som i nyare tider ömmande Odense-borgare synas hafva fört ett verkligt gucrillakrig till lands och till vatten emot landthandtverkare och landthandel, under hvilket de en gång uppbringude ett svenskt fartyg, — så rekommenderas i samma årgång af tidningen en nyss utkommen skrift, som lärde huru man med fördel kan förfärdiga åtskilliga slags ost och smör af de så kallade potäter eller kartoffler, äfvensom deraf laga ett angenämt kaffet. — I årgången 1773 erbjuder en man sig att göra sådana förslag, genom hvilka en landtby kan förvexlas med en skön handelsstad, , och detta med ringa besvär och kostnad, År 1774 föres en förhandling i tidningen om böndernas bröllopsgillen. Den, som försvarar dessa gillen, yttrar, att man icke borde missunna de stackrarne en så gillsynt förnöjelee, enär de i det dagliga lifvet hade det såsom trölar; men motståndaren uppmanar öfverheten att förbjuda dessa ätgiller, som icke qvarlemna något för hvardagarne. Regeringen följde några år senare (1783) denna uppmaning, och blet mycket rosad derför i tidningen. Bland annat bestämdes i förordningen om Öfverdådets inskränkande, att bonden endast skulle. bära simpla hondknappar; att tjensteflickor icke finge bära örouringar, och att tjenare, som läto frisera sig, skulle straffas med 4 rdra. böter. Slutligen finnes i samma tidning ett loftal öfver en efliden adlig dam, Sofia Rosenkrantz, af prcsten Kehlet, i hvilket tal följande kostliga stycke förekommer: Antingen var du eller ingen dygdig. Din engiadygd skildras ej värdigt af oss oOvärdiga. Bjöd pligten oss att tala, eå skulle vi tiga, för att icke fördunkla dina dygdera ära. Dina dygderts rosor gifvå en behaglig lukt och en herrlig frukt för kännare, de fläta dig en evig och oförvisenelig ärekrans. Du sjelf var så ödmjuk, att du blef mindre än intet. Du var adlig — och dock renniskat o. vy. År 1773 fann man vid utgräfning i Nunnebakken en silfverring. Om den förmodar tikiingen, att den måhända har varit Odens eget urmbund; och då man i en mosse hade funnit Sen lång sten, tillslipad, flat och skarp i den sna ändan, förmodas att den i äldsta tider hade varit begegnad till krigavaped; måhända af Oden, gom här hade sin flotta liggande; stenen förtjenar att slipas skarpare och kan då begagnas i köket — så mycken vördhad hade man för dessa förmenta qvarlefvor från forntiden. En artikel under 1777 bandlar om huru lävt mödrar och ammor kunna ligga ibjäl sina barn, och visar en ritning af en apparat, som kunde förhindra detta. Tidningen uppmanar till apparatens begsgnande, emedan infödingsrätten nu tillförsäkrar landets barn embeten. — Det har, berättas på ett ställe, visats den. gamie Jörgen Kaarsebjerg (förmodligen en bonde i grannskapet) en stor ära genom att ett justitieråd har behagat till fötst taga bans förtröffliga jordbruk i skärskådande. — I ett stycke af årgången 1779 försöker man bevisa, att tfältens välsignelse åtföljes af en ovanlig mängd födda barn; derpå heter det bland amnat: Det vackra könets fruktbarhet utmärker gig för närvarande på ett ovanligt sätt. Personer af alla klasser, som hafva lefvat en mängd år i älktenskap utan barn, se denna tid sitt hopp krönt. — I en beskrifning af olika slags tobak nämnas: Jungfru-tobak, så kallad, för att den likasom en jungfru är mera behaglig i lukt och smak, och Soldat-tcbak, som kallas så, emedan den luktar mera stinkande än all annan tobak.