Dagens Nyheter – 19 januari 1872, sida 1

En gammal tidning. Eusebia hade med växande förvåning betraktat den unga flickan, hvilkens ansigte lyste såsom förklaradt och hvilkens fuktiga ögon strålade af hänförelse. Hon förstod icke genast sin styfdotters tankar, hon frågade sig förundrad, hvilka dessa vänner voro, som Marie påstod ha förblifvit dem trogna. Men plötsligt npplystes hennes själ likasom af en blixt, och i vredgad ton utropade hon: — Olyckliga, du älskar! Du älskar Arthur von Schönleben! — Det är sannt hvad du säger, jag älskar honom! svarade Marie med en älskande qvinnas hela stolthet. Jag har gifvit honom mitt hjerta, och ingen amnan än han skall bli min make. Eusebia utbrast i ett högljudt, hånfullt skratt. — Och du tror, att han vill gifta sig med dig? Ack! han har således inbillat dig att det är allvar med hans kärlek? Du har varit nog dåraktig att tro, att denne unge, förnäme och rike man skulle skänka sin hand åt dig, åt dottern till en bankir, som gjort bankrutt och till på köpet tagit sig sjelf afdaga? Du vet alltså icke, att hans högfärdige, andryge fader ännu lefver, och att han hellre skulle förskjuta sin ende son och göra honom arflös än han tillåter honom att taga dig till sin lagliga hustru. I LIFVET OCH PÅ SKÅDEBANAN, 8.