Dagens Nyheter – 19 januari 1872, sida 1

-—-— Ön ee min nyfikenhet väcktes, och jag läste vidare. Det var verkligen en ganska vigtig tilldragelse, jag härigenom erfor, och attjag glömde berätta den för dig, det kommer sig helt enkelt deraf att jag knappt hunnit hem, förrän den förträfflige Santenio öfverraskade mig med sitt giftermålsanbud. Sedan måste jag börja den heta striden med dig rörande din fravtid... Se här, läs! Tidningen är visserligen tre månader gammal, men den innehåller dock en nyhet för oss. Hon : räckte det skrynkliga bladet åt sin dotter, som mottog det med darrande hand och började läsa. En stunds tystnad inträdde. Man hörde endast Maries tunga, våldsamma andedrägt och hennes styfmoders sakta, hånfulla skratt. Marie afbröt ändtligen tystnaden med ett utrop af smärta och förtviflan samt nedsjönk tillintetgjord på en stol. — Hans far är död, hviskade hon. Han dog redan för tre månader sedan, och hvad var det Arthur sade mig ännu i går? Ack! jag kan icke längre sammanhålla mina tankar. Mitt hufvud svindlar, allt blir så besynnerligt... O, Gud! haf förbarmande med mig och låt mig icke bli vansinnig! Hvad sade han i går till mig? Huru lydde hans ord? Min Gud, de lyste såsom klara stjernor i djupet af mitt bjerta, och nu är allt derinne mörkt och dystert, och jag ser, jag vet ingenting mer.