Dagens Nyheter – 18 januari 1872, sida 2

vi lefval Du, en millionärs dotter, föder dig medelst dina händers arbete, och jag, mina ärorika fäders högvälborna ättling, nödgas lefva på att hyra ut rum. Med möda får jeg sammanskrapa mitt bröd för dagen, och jag måsto vara tidigt uppe för att koka kaffe åt herrarne, som bo hos mig, samt sålunda förtjena en eländig styfver. Och likväl kan nu detta föraktliga yrke, som jag så ofta har förbannat, bli för oss en väg till ny lycka; det beror af dig att åter försätta oss i samma afurdsvärda vilkor som förr. Den rike man, som förhyrt alla våra rum, denne verldsberömde Santenio, är kär i dig och erbjuder dig sin hand. En djurtämjare! sade Marie med en föraktlig axelryckning. — Hvad rör det dig, på hvad sätt han förvärfvar sina pengar? Det är nog, att han kar en förmögenbet, och att han vill dela den med dig. Skulle du hellre so stt han vore t. ex. en president eller ett geheimeråd, en bankir eller en läkare? Att genombläddra dammiga handlingar och böckor, att räkna pengar eller att bota sjuka — avser du dessa eller dylika sysselsättningar ädlare och ange nämare än att uppfostra dessa ståtliga djur? Med lejon och tigrar samt grymma hyenor har Santenio slutit ett vänskapsförbund, som kanske är uppriktigare och sannare än dena vänskap, som plägar förekomma menniskor emellan. Du håller ju sjelf af detta djar och intresserar dig för dem, såsom vore de dina