Dagens Nyheter – 18 januari 1872, sida 1

ra — Jag kan ej gifta mig med denne måty, ty jag älskar honom icke, svarado Marie i beslutsam ton. — Du älskar honom icke! Och hvem begär då, att du skall älska honom? Dot är en barnslig och narraktig föreställning att tro det en flicka nödvändigt måste älska den man, som hon tar till sin make, hon gör det ju egentligen endast derför att i denna förvända och ömkliga verld qvinnan icke kan vara sjelfständig, utan är hänvisad till den enda utvägen att låta sig födas och klädas af sin-man. — Äro vi ej sjelfständiga, och föda vi oss icke genom eget arbete och egen omtanke? frågade Marie. Äro ej mina armar friska och starka, kan inte jag arbeta både för dig och mig? Nåväl, så länge jag ännu kan göra nytta i verlden, är jag fri, och jag skall aldrig för den föraktliga penningens skull sälja mig åt en man, som jag ej älskar. Säg icke, moder, att jag bör göra det, säg icke, att verlden är så dålig, och att menniskorna ej förtjena vår kärlek! Det är sannt, vi ha en sorglig och bitter erfarenhet, de flesta af våra vänner ha öfyergifvit oss och vilja inte vidare kännas vid oss. Men några ha blifvit oss trogna, några ha icke vändt sina hjertan ifrån oss och skämmas icke för avt umgås med oss. O, välsignad vare himmelen och jorcen, väl. signad vare hela menskligheten för dessa trogna och ädla vänners skull!