Dagens Nyheter – 18 januari 1872, sida 1

— 6 v -— älska sin dotter och att jaga sin son, sin ende son, ur huset. — Det var en dålig och otacksam son, och han förtjenade sitt öde, sade Eusebia, i det hon. sammandrog ögonbrynen, han ville inlåta sig i en kamp med mig, och i ställst för att tacka mig för det jag blifvit hans mor, sökte han intrigera mot mig hos din far. Med afund blickade han på de smycken, som prydde mitt hår, det väckte förbittring hos honom att se det din far lefde, icke såsom det anstår en köpman eller bankir, utan såsom en högättad qvinnas make d. v. s. såsom en förnäm, oberoende man. Ja, han, gossen, den omyndige studenten, vågade till och med förmana din far, varna honom för följderna af hans slöseri. Detta var ju att kasta en handske åt mig, som jag naturligtvis ej tvekade att upptaga. Ack! en långvarig duell började; under flera månader fäktade vi, men segern blef min, och denne uppstudsige, hånleende, af verldsförakt besjälade gosse måste sträcka vapnen. Likväl ville han ej erkänna min seger, och i stället för att be mig om förlåtelse, om medlidande, trotsade han mig, i stället för att ödmjuka sig inför mig, gaf han sig min af att förakta mig. I stället för att söka göra mig försonad, retade han mig ännu mera, och då tog jag slutligen min hand ifrån honom samt öfverlemnade honomåt hans faders vrede. I LIFVET OCH PÅ SKÅDEBANAN. EN