Dagens Nyheter – 17 januari 1872, sida 2

Lejontämjerskan. — Således är detta ord ditt sista? Du blir dorvid att du icke vill gifta dig med denne förträfflige Santenio? — Mitt beslut är oryggligt, mamma. — Men detta är mer än oförstånd! Det är vansinne eller elakhet, ropade Eusebia, i det hoa ned en häftig rörelse sprang upp från sin länstol och började gå fram och tillbaka med stora steg. Marie såg på henne med en lugn, saktmodig blick och tycktes utan fruktan afbida ett ytterligare utbrott af sin styfmoders vrede. Detta lät icko länge vänta på Big. Eusebia upphörde slutligen med sitt rastlösa gående och stannade framför sin dotter. En mörk rodnad hade utbredt sig öfver hennes anlete och ögonbrynen voro Bammandragna, — Jag tror, att du icke betänkt dig tillräckligt, innån du fattat ditt beslut i denna sak, sado hon med darrande läppar. Du är en svärmisk ung flicka, hvilken lefver merai sina drömmar än i verkligheten, och din blick, som är fästad på granna luftslott, ser icke hvad sow tilldrager sig omkring dig. Jag vill derför ännu en gång försöka att öppna dina