Dagens Nyheter – 17 januari 1872, sida 1

afundas min lycka och, bländad af mina dia. manters glans, icke s80 de tårar, som gemögo sig fram ur mina ögon! Se der hvad jag fordrade af honom och hvad han med heliga eder lofvat mig inför altaret. Ve, ve öfver honom, som icke hållit sitt ord, som till sist så grymt bedragit mig! — Förbanna honom icke, moder! afbröt henne Marie. Han har hållit sitt löfte, så länge han förmådde det. Han har omgifvit dig med en furstinnas prakt, och om han det ej gjort, skulle det nu helt säkert ha stått bättre till med oss alla! Men du dref honom allt djupare ned i hans lysande elände, du gjorde honom till en ursinnig slösare, som strödde omkring sig så mycket penningar och juveler att han ej sjelf sjelf såg den afgrund, som gapade vid hans fötter. Moder, förbanna icke min far, ty du har svårt försyndat dig mot honom och mot hans barn. Jag villftörlåta dig att du förskingrat vår förmögenhet, men du tog äfven ifrån oss vår fars hjerta, du gjorde honom hård mot hans barn, du förmådde homom icke blott att på dig slösa alla sina pengar utan ock all sin kärlek! Han gaf dig hela sitt hjerta och dessutom allt hvad ban egde, men du trampade både hans kärlek och hans penningar under fötterna och hånade honom tillika, under det du gjorde detta. O! min far skulle ej ha kommit dit, der han nu ir, om du ej gjort honom afvogt sinnad mot ans barn! Men du lärås honom att icke