Dagens Nyheter – 16 januari 1872, sida 2

len öfver nämda bana, och ända till sista ögonblicket af sitt lif har han begagnat denna makt för att plundra aktieegare på det mest skamliga sätt. Då han icke kunde kunde köpa domrarne, förstod han att med ojemförlig slughet och oförskämdhet utvidga lagens maskor så att han obehindradt kunde spatsera derigenom. På ett eller annat sätt nådde han alltid sitt mål. Afkastningen af en mycket dyrbar bana flöt uteslutande i hans ficka, och då dessa summor icke voro. tillräckliga för hans oerhörda extravaganser, sålde han nya aktier, hur många det föll honom in. Fisk var kort och godt den största och derjemte den gemenaste industririddare på sin tid. Icke i smyg utan helt öppet bedref han sina operationer, och först helt nyligen lyckades det aktieegarne, efter två års trägna bemödanden, att komma så långt, att de kunde börja hoppas på rättvisa. Hvad Fisks enskilda lif beträffar, stod det blott i allt för mycken samklang med hans offentliga. Förenta staterna och staden Newyork är verkligen att gratulera till att ha blifvit denna skamfläck qvitt. Rörande mordet och den mördades förhållande till det ofvan omtalade fruntimret ha per telegraf ytterligare följande närmare upplysningar ingått. Mordet har i Newyork väckt den lifligaste sensation och det fängelse, der mördaren insattes, måste bevakas af en stark polispatrull, på det att icke pöbeln må komma i tillfälle att på Stokes tillämpa lyncblagen. Orsakerna till dådet voro följande: För tre år sedan förälskade sig Fisk, ehuru gift, upp öfver öronen i Josephine Mansfield, en utomordentligt vacker och slug qvinna, men som saknar all bildning. Han köpte henne ett vackert hus 1 närheten af sitt operahus och spekulerade med en liten, henne tillhörig summa så fördelaktigt på börsen, att han inom få veckor till henne utbetalte en vinst på 50,000 dollar, hvarefter han icke allenast gjorde henne till sin älskarinna, utan också till sin förtrogna i alla Erieaffärens hemligheter och intriger. I detta skämtets hem gaf Fisk präktiga fester för sina medhjelpare, hvarvid de olika planerna mot aktieegarno i banan i värdiunans närvaro diskuterades. Detta förhållande fortgick ända till dess Mansfield ledsnade på sin älskare, eller möjligtvis förutsåg hans fall, och visade honom på dörren i samma hus, som han skänkt henue. Såsom hans efterträdare introducerade sig Edward E. Stokes, börsmäklare och Fisks f. d. förtrogne. Det värda paret hotade nu Fisk med att förråda hemligheten med Erie-affärerna, om han icke till dem ville utbetala 23,000 dollar. Men i stället att göra detta, anklagade Fisk dem för försök att utpressa penningar, och då Stokes (såsom här ofvan är nämdt) ville framlägga bref, belysande Erie-bedrägerierna, utverkade Fisk förbud mot dessa brefs offentliggörande, hvarpå mordet följde, såsom slutscen i detta bedröfliga drama. Skendöd. I Ostdeutsche Zeitung meddelar följande notis från Schmiegel: Sadelmakaren H:s tjenstflicka, som några dagar varit sjuk, afled den 4 dennes. Efter halfannan dags förlopp och sedan liket redan var svept och lagdt i kistan, vaknade den skendöda åter upp och befinner sig nu på bättringsvägen. Läkarne ha konstaterat, att det var stelkramp, som vållade det skendöda tillståndet. SERNER SENT NN RS NOS EST RER SSR EO tra