—— —. —— —— — —.w0QH—— — — — — —h —— I den stora beredvilligheten att under vissa vilkor vilja tillsluta ögonen och i de bildade klassernas stora afsky för arbete och bristande pligtkänsla, hafva alla de fördelar, som de nya lifsformerna skulle medföra åt oss, strandat. Äfven den allmänna värnepligten, hvars införande den 1 januari 1873 ansågs vara en afgjord sak, skall stranda mot dessa egenskaper hos nationen. Lagförslaget angående denna värnepligt innehåller den bestämmelsen, att tjenstetidens längd skall bestämmas efter hvarje rekryts bildningsgrad. Meningen härmed är god. Men hos hvar och en, som känner Ryssland, måste denna bestämmelse framkalla den fasta öfvertygelsen, att den skall föranleda en ordentlig handel med betyg från skolor och universiteter. Äfven militärläkarne hafva att motse gyllene tider. Armån skall endast erhålla ett fåtal frivilliga och dessa skola endast i sällsynta tillfällen komma att göra någon nytta. Långtifrån att, som i Tyskland, bilda en sedlig medelpunkt, skall Rysslands ungdom icke hafva någon annan uppgift än att förgifta armån med en ihålig nihilism. De sakkunniga af våra militärer hysa en verklig rädsla för införandet af det nya systemet, liksom förståndig: folk på sin tid motsåg upphäfvandet af lifegenskapen på det sätt, som sedan verkligen skett, med ett bekymmer, hvilket resultaten i högsta grad rättfärdigat. Faran af en omdaning af försvarsväsendet är dock långt mer omedelbar och hotande. Men den allmänna värnepligten kommer med samma ödesdigra säkerhet, som alla andra reformer. Den nuvarande regeringen har en gång för alla föresatt sig att vända upp och ned på allt, som Peter den store skapat. Hon vill icke stanna förrän den sista stenen i Ryssland är vänd. När man betraktar frukterna af hvad som hittills blifvit uträttadt, känner man sig mer frestad att tro på en ödeläggande mnaturkrafts verksamhet än på det värvilliga sinnelaget hos en herrskare, hyvyilkens folks väl och ve ligger honom, mera in hos någon annan, ömt på hjertat. SEE TN RS ET AN TR ARE SN VAA NN