Dagens Nyheter – 15 januari 1872, sida 3

Kra SUI VB vB va HU TULC MAA ETEKAN Hvarjehanda nyheter, Också en språkfråge, Sällan hör menniskovännen mera stötande ord än uttrycken bättre folk och sämre folk. En främling skulle tro, att man med det förra slaget menade dygdiga och med det senare lastbara menniskor, ty den betydelsen ligger ove. dersägligen i orden, Men här har ordspråket som man är klädd, så blir man hädd på det strängaste och mest orättvisa sätt blifvit tillämpadt. En bättre person, detär en sådan, som är fint klädd, en sämre deremot en sådan, som ej har råd att bestå sig sådana kläder. Menniskornas moraliska beskaffenhet tages deremot icko i betraktande. Som nu de fattiga icke ha råd att bestå sig sådan utstyrsel som do förmögna, så gå och gälla de vanligen under benämningen sämre folk, fastän de ofta i moraliskt hänseende stå vida öfver många af de s. k. bättre Dessa uttryck äro derföre en skamfläck för vårt språk och tala om ytlighet i vårt samhällslif. Och sielfva instinkten säger den fattige, att det ligger något sårande och hårdbjertadt uti dem. Så länge svenska folket på detta sätt efter kläderna delas i klasser, skall aldrig förhållandet mellan landets inbyggare blifva sådant det borde vara. Låtom oss derföre bland andra goda föresatser, som vi göra på nyåret, äfven fatta den, att helt och hållet bannlysa ofvannämda om : tanklös ytlighet vittnande uttryck. Det är en språkförbättring, vida lättare att genomföra än rättstafningsfrågan, om god vilja blott finnes! (W. L. T.) En man som är vittnesför, (Domstolssoen.) William Look, hvem har skapat ig? William, som var ansedd för litet vriden, rynkade pannan: och såg tankfull och rådvill ut samt svårade sent omsider: Jag tror dä va Moses. Det är nog, sade advokaten Grey, i det han: vände sig -till domaren. Vittnot säger att han förmödar det Möses skapat hohom. Döt är ett förståndigare svar än jag väntat, ty det visar att han har åtminstone en dunkel föreställning om skriften; Men jag hemstället om vittnueseden kan anförtros åt en man af hans apponbarligen svaga pund. Nådig domare, sade trindskallen, får jag sätta en fråga på advokaten ? Gör det, svarade domaren. Nå då, herr advokat, hvem tror I har skapat er? Aaron, förmodar jag, genmälte advokaten Grey, härmande vittnet. Sedan skrattsalfförna någorlunda tystnat, fortfor vittnet: NS Kors bevara mig! Vi läsa i boka att Aaron en gång gjorde en kalf, men hvem kunde trott att det fördömda kreaturet kommit in hit? Doristolen beslutade att mannen skulle som vittne höras. En tax 1 klämma, För ett par, tre veckor sedan råkade ön mycket omtyckt tå, sit herre favorit, illa ut under en jagt på Peterwitz jagtmark i Sachsen, Hunden hade nämligen inträngt i en räflya, och detta med sådan ifver, att han fastnade och hvarken kunde komma fram eller tillbaka. — Förgäfves väntade hundens egare på att bang jagtkamrat åter skulle blifva synlig, men förgäfves. Man försökto nu att åter fråmskaffa dön i jordens mörka sköte begrafne, men den hårdt frusna marken tycktes omöjliggöra hans utgräfvande. Hunden ansågs förlorad. Sjä dagar och sju nätter grämde sig deb förträfflige hundens egaro öfver förlusten — då på en gång hats djupa sorg förvandlade sig i den lifligaste glädje, ty välbehållen; om än betydligt äfmagråd, visade sig utanför gårdsgrindarne den såknade taxen, som endast den ofrivilliga svältkuren hade räddat från räflyans trångå labyrint och fråf en säker död.