Dagens Nyheter – 15 januari 1872, sida 2

-— (0 — främling — och — men ske Guds vilja, Stenström gör ändå som han vill.4 Mörtimer hade lagt sin arm omkring Nannya lif och de stodo ännu framför den gamle Stenström, hvilken, försänkt i tankåär, måhända i bön, för några minuter tycktes ha glömt allt omkring sig. Snart återvann dock deh khärdade gBjöbussen sin fettning och, vänligt klappande Nanny på kinden, beredde han sig att gå öfver rummet för att ge sin äkta hälft ex förklaring; men hans återupplyftade blick föll plötsligt på en sjette person, hvilken obemärkt inkommit i rummet. Stenström ändrade då sin kurs och styrde med ungdomligt lifliga steg sin gång imot denne, Det vär kapten William Ralph, som, då hans sakta knackning icke besvårats, inträdt samt blifvit ett obemärkt, ehuru ingalunda likgiltigt vittöe till den enkla men vackra förlofningsscenen. Det stolta ögat lyste af ett underligt ljus, och ehuru han var mycket blek, så vittnade dock hela hans utseende att denna blekhet blott var en följd af hans starka ginnesrörelse -— icke af Sorg elier ovilja. CJa, det är nu så som niser, kapten, sade Stenström och fattadö den imot hönöm ulsträgkta banden. (Det är fullbordadt4, ljöd Ralphs djupa stämma, och Gud vare lofvad att allt gätt så vällt Mörtimer ledde nu med ömt våld den djupt rodnande Nanny fram till Kin fösteffar, som möd en sinnesförelse, Hvilken försatte höla