Dagens Nyheter – 15 januari 1872, sida 2

EU fl An fadern, från hvars läppar han nu väntade att få höra upplösningen af hela detta drama, och gubbe Stenström såg mycket mera intresserad ut än vanligtvis; Ställgren var den ende söm tycktes vara missbelåtem: Med ett till hälften vemodigt, till Hälften bittert: CJaså, jag får inte vara med; grep han efter sin hatt och beredde sig att gå. Skuggan af ett skalkaktigt, ironiskt drag drog nästan omärkligt öfver Ralphs mun, då Han förnam desså örd, men efterträddes ögonblickligen af det djupaste allvar i det fåsta anletet. Bitt ner, herr Snällgren,; och sitten ner alla; Historien är icke lång, men täger hela er uppmärksamhet i anspråk. Pen är ett slags bikt, och jag har mnedskrifvit dengammiä, icke för bättre minnes skull, utan för att vid sanningens öppna, osminkade uttalande få tillfälle att, då minnena öfverväldiga mig kutina sänka mina ögon på papperet: Efter en liten paus började han med klar stämma uppläsa följande berättelse, Det var någongång som ville håns röst stappla, men med en våldsam ansträngning af hela sin energiska vilja kufväåde han gin rörelse, och i klar ehuru nedslagen ton ljöd inom lots: kojans torftiga väggar och under dess låga takås följande märkeliga sannsäga ur det störa verldens brokigå, ofta skuldbelastade; men äfven icke sällan ont bjeltekraft och stör: rtäd sjelfuppoffring Vvittnånde lif. Dan ljöd inför ända till andakt uppmärksamma åhörare.