Dagens Nyheter – 15 januari 1872, sida 1

frågade nu Stenström i en nästan sträng ton, och der har han pratat för er?4 SGorm?4 svarade Snällgren, med en den mest förlägna uppsyn; lotsen drog sin hand tätare ihop; han klämde. SAj, ajt, utropade den sålunda i trångmål bragte, släpp mig, jag blir ond. Men det hjelpte icke och stackars Snällgren fick lof att bekänna. Han tröstade sig dock genom att hotande tillägga: Ja, visst har jag utforskat båtsmannen och hela sanningen skall i dagen; — så der ena herrar skola näpsas. Björöfveri — åtminstone slafhandel — CHerre!4 utbrast Mortimer, Cdet är nu andra gången ni begagnar detta ord, och, med all respekt för era gråa hår — jag — Den unge mannen tog ett häftigt steg imot Snällgren. Men han hejdades på ett egendomligt sätt. Nanny, somhittills. varit en lika förskräckt som tyst åskådarinna af uppträdet, skyndade nu fram och ställande sig imellan Mortimer och Snällgren, sade hon med en bönfallande åtbörd i brådskande hast: Nej, min Mortimer, gör intet åt den gamle mannen — han har ju dessutom varit så innerligen god imot mig. Med ett blygt leende, men åtföljdt af en saliggörande blick, räckte hon, viss om sin seger, sin hand åt den unge mannen, kvilken denne med den första kärlekens hela värme fattade. Fullkomligt glömmande allt annat NANNY PÅ HÖGKLINT. 10.