Dagens Nyheter – 15 januari 1872, sida 1

— OU — hos mig. De visste hvad det gällde, men den ofantliga lönen lockade. Nogaf; efter flera lyckliga resor med slafvar, såg jag min plantage blomstra upp med öfverraskande fart. Jag sålde aldrig några svarta, handlade blott för egen räkning, och som slafvarnes lott i Brasilien i allmänhet är vida bättre än i Norra Amerika, och jag var en mild husbonde, fann jag mitt handlingssätt icke så afskyvärdt som det i sjelfva verket dock var. Imellertid förkofrades min plantage hastigt och jag blef en rik man. Då öfverföll mig lusten att besöka min bror, som var fullkomligt okunnig om mina affärers karakter. Jag fann honom boende på vårt djupt skuldsatta fädernegods, ett offer för spleen och svikna förhoppningar. Jåg. föreslog honom en lustresa, och vi företogo den på mitt praktfullt inredda fartyg. Så kommo vi bland annat till Stockholm der vi förde. ett vildt lif, till dess vi slutligen — ohejdade som våra passioner voro — dödligt förälskade oss i två vackra svenskor, Therese och Nanny. De voro systrar och förestodo en liten cigarrhandel vid Fredsgatan. De mot: stodo alla våra frestelser, men slutligen lockade vi dem ut på vårt fartyg, lyftade ankar och afseglade, innan de märkte vårt förräderi. — Hvad är att säga vidare; vi älskade de unga qvinnorna, och de tröstade sig omsider öfver sitt öde. Efter några dagars färd utsåg jag Stenström att, såsom talande svenska, bli våra huldinnors hofmästare. Det var ett brottsligt, men ett olympiskt brottsligt lif vi förde —