Dagens Nyheter – 13 januari 1872, sida 2

—FU RRNH. Den unga skönheten var icke lång, men hon var icko heller liten; hon egde detta lyckliga Stjuste milieuX af kroppsstorlek, som, medan det icke tillåter qvinnan att bli en dvärg, i ännu högre mått förhindrar henne ifrån att förete bilden af en alltför duktig fysik på harmoniens bekostnad. Mortimer steg upp. för att helsa. Något förvirrade och rodnande räckte de unga tu hvarandra handen; men de sade icko ett enda ords Det oaktadt föll en skarp, spejande blick ur lotsens öga på det vackra paret och åter gled den der glimten af. en inre glädje öfver den gamles buttra drag. Nu var också kaffet färdigt och Nanny fick bestyr med att ställa kopparne i ordning. Hvad hon såg älsklig ut i sin enkla drägt, der hon sysslade med de små hushållsbestyren. Mortimer var idel öga och — med undantag af det oun4dvilkiga lilla skramlet vid uppdukandet — rådde fullkomlig tystnad i rummet. ———— XL Då ljöd plötsligt en knackning på dörren och omedelbart derpå inträdde — vår vän Snällgren. Han syntes ifrig och otålig, men tog dock något förvånad ett steg tillbaka då han igenkände den unge briter, som nästan förtroligt hade satt sig vid det reuligt dukade bordet.