Dagens Nyheter – 13 januari 1872, sida 2

Bref från en landsman. Bom den I januari. Aldrig har Orvieto-vinet, det gästvänliga Romas champagne, smakat mig så förträffligt som i går på det gamla årets sista dag sedan jag kort före middagen erfarit den outsägliga glädjer att mottaga ditt bref. Andtligen, efter lång väntan, åter underrättelser från Sverige, de första jag på italiensk jord emottagit. BSedan jag flera gånger genomläst de kära raderna, sitter jag nu på det nya årets första morgon, för att kunna med dagens post afsända några rader till dig. Du skalle se det lilla rum, der jag har min bostad. Det är i första våningen, och alldeles nedanför mitt öppnade fönster utbreder sig en af dessa blomsterterrasser, på hvilka Rom är så rikt, fyllande hela mitt rum med balsamiska vällukter. Hela den förra veckan har den förargliga Sciroccon blåst så, att denna dag är dubbelt välkommen. Derföre tror jag också att det är den skönaste dag, jag i Rom har upplefvåt. Den är som en mild sommardag och jag ser bär från mitt fönster on mängd personer, hvilka hafva slagit sig ned i trädgården och i Orvietos vin dricka en skål för det nya året. Måtte det bli lyckosumt blott! Början är god. Du kan ej tro hvilket lif det varit här i Rom under de två sist förflutna veckorna. Rem har varit alldeles öfverfullt med folk, också har det varit mig ett stort nöje att sittande utanför ett kafå betrakta denna oroliga folkmassa, som Bböljade fram och tillbaka. på gatorna. Prester i ohyggliga massor, soldater, tiggare, embetsmän, blomsterförsäljare, fruktmånglerskor ete. etc. Alla tidningar hafva varit uppfyllda med långa artiklar om bjudningar hos den eller den markisen, huru mycket de kostade, ja till och med huru damerna voro klädda. I fråga om bjudningar kan jag berätta dig om en, hvilken äfven genomgatt-alla tidningarne.. Den hölls af en rik markis vid namn Serra. Man sätter sig till middagen och blir serverad med — gissa hvad? Jo, med hvar sin skifva ägg, hvilka ägg markisen vid bordet kokat vid lågan af tusenfrank-sedlar. — Gästerna måste stiga hungriga och flata upp från bordet. Hvilket änelt slöseri! På Sardinien har man för kort tid sedan gjort en upptäckt, som är af mycken vigt för landet. På ön fanns nemligen en silfvergrufva, hvilken under många år varit arbetad, men med ringa resultat. För några veckor sedan kommer en ung fransk geolog dit, hvilken finner att all den jord, som förr blifvit uppkastad såsom oduglig, innehåller en hög procent rent silfver. Aktierna stiga genast från 500 till 400,000 frank. Ännu en historia från den eviga staden innan jag slutar. Den handlar om en girigbuk; hvilken dog af hunger på alla sina skatter. Dessa hade han förvarade i ett källarhvalf, men som han ej ansåg dette fullt säkert, köpte han sig ett säkerhetslås från England. En dag är han nere Hos de kära rikedomarne, slår dörren igen — och finner sig instängd. HSom inger mer än han visste hvar hvalfvet var beläget, hittade man först efter tre veckors letande hans lik, utsträckt öfver penningpåsarne. Det är en ny Midas!