Dagens Nyheter – 13 januari 1872, sida 1

fer leta sig fram till Mortimers ansigte, då hon plötsligt förhindrades i detta sitt oskyldiga förehafvande af ctt gällt utrop från Snällgrens läppar. Lord, lord — Stolth —1!4 Ja, svarade nu Mortimer nästan otåligt, ja, min farbror, min älskade fosterfar, lord Stolthouse. Farbror — fosterfar — lord Stolthouse — pressades långsamt fram mellan den nu än mera förbittrado Snällgrens tänder — säg likaså gerna menniskoröfvare, slafhandlare — CÄr ni galen, gamle herre, inföll Mortimer 1 förvånad ton, eller har ni frukosterat för starkt? Men nu kom gubben Stenström imellan och i det han kanske något omildt fattade den uppretade wisbybon om handlofven tillado han, vändande sig till den unge mannen: Har kapten berättat alltsammans för er? Jag hade ett förtroligt samtal i natt med min fosterfar, stammade Mortimer, men jag förstår inte hvad denne herre menar —X4 Ja, inte förstår jag heller, afbröt Snällgren förargad och sökte befria sin hand, ehuru förgäfves, ur Stenströms hårdt sammanknutna näfve. Nej, släpp mig4, skrek han, Sjag måste i väg igen efter I alla ären i komplott; men jag skall ta mig fn uppdaga hela denna vackra historia. Har ni druckit om med gamle Gorm, herre,