Dagens Nyheter – 13 januari 1872, sida 1

grupp af två gamla menniskor, hvardera flitigt arbetande. Mortimerg helsning vittnade om en icko ringa förlägonhet; aristokratien kände sig ovan på kojans grofva tilja, och kanske äfven ett annat motiv samverkade. Gubben Stenström steg upp, och då vår unge vän lät sitt godmorgon omedslbart åtföljas af orden: Kapten Ralph ber om sin helsning att frukten mognar4, skymtade ett ögonblick ett drag af outsäglig glädje i den gamles eljest sträfva anlete. Männen utbytte nu handslag med hvarandra; sedan presenterades Mortimer för mor Stenström, som neg ofantligt djupt. CMin dotter är icko inne, tillade lotsen med en sidoblick på unge Ralph, jag har skickat heune till stranden i ett ärende. Mortimer såg blott något förlägen ut. Imellertid gick värdinnan oförtöfvadt att med gästfri ifver bereda kaffe, Xför ei, det är det cnda fattigman har att bjuda uppå4. Konversationen var under tiden icke mycket liflig, men sedan gubben hunnit få sina papper undanlagde, inledde han ett till hälften allvarligt, till hälften skämtsamt samtal med den unge briten. Det rörde sig omkring dennes vana till sjös samt möjliga rädsla under den sist öfverståndna stormen. Mortimer svarade blygsamt, men ur hans tal framgick att han ingalunda var en klen sjöman. Nu inträdde Nanny. Hon hade synbarligen gjort toolett. Det var en vacker företeelse.