Dagens Nyheter – 12 januari 1872, sida 2

finter och väl genomtänkta krigslister. Det var förargligt. Konversationen började aftyna och det såg mörkt ut för vår fältherre-diplomat huruvida han skulle lyckas eller icke att få något fram; — han började förtvifla om att ens få i sigte det ringaste landmärke till vägledning för till och med blott approximativa gissningar. Då kom lyckan honom alldeles oförväntadt till hjelp. Båtsman Gorm, som med ifver skött sitt glas och, när han tömt sin tredje toddy, bemärkt att flaskan var tom, utbrast nemligen med ens, till Saällgrens stora och glada förvåning på god gotlindska: Hör, herre, inte ska vi längre bråka med den här struntrommen och klena engelskan heller; jag har der äkta Jamaica qvari kistan och gammel äkta svenska i skallen med. Det Cafgörarde momentet i slaget vid Marengo kunde icke lifva general Bonapartes drag i högre grad än detta utrop gaf Vf åt vännen Snällgrens allaredan om svikna förhoppningar vittnande fysionomi. Men han var klok som hvarje stor fältherre och beslöt att nu först riktigt maskera sina operationer. Jaså, båtsman kan svenskat, utropade han och drack till Gorm, har kanske vistats förut i Sverige? Ja väl, från min födelse intill mitt tjugonde år, och det till på köpet här på Gotland, men det är nu snart fyratio år sedan, svarade sjögasten skrattande, i det han ur sin kista