Dagens Nyheter – 12 januari 1872, sida 2

framtog ett halfkannskrus3, se der äkta hjertebalsam, herr BSnällgren — gamle BSnällgrens äldste son, kajutvakt i pappas bod då jag lemnade ön. Ursäkta att jag bjuder, men det är roligt att råka gamla bekanta. Dålig rom för resten som salig gubben hade i sin kabelgatt — men tacka vill jag den här varan. Det var icke en af gubben Snällgrens svagheter att vara såsom det heter svag för glaset, men han egde derimot förmågan att mycket väl kunna hålla ut i ett gladt lag samt låtsa följa de största dryckeskämpars exempel. Af denna sin talang beslöt vår gotländske diplomat att nu draga fördel. Och det lyckades honom till en del, ty då Gorm väl instufvat ett glas af den äkta varan, bröt detta sydländska fluidum låset till hans språklåda, i rediga stunder väl tillbommadt af klokhet och en till vana blifven förbehållsamhet. Men nu öppnade några i form af muntra infall ställda frågor slussarne till den gamles rika skatt af minnen, och i kapp med en ånyo påtänd cigarr hoppade det ena förtroendet efter det andra öfver hans praisamma läppar. Det flitiga och grundliga klunkandet ur toddyglaset tycktes icke skölja ner utan fastmera skölja upp hvad han länge dolti sitt bjerta och hvilket han väl gjort klokast uti att förtiga. Hej, segel i topp! utropade sjömannen; det är lustigt stt igen få tala sitt modersmål.