Dagens Nyheter – 12 januari 1872, sida 2

-— 59 — Jat, svarade Mortimer. Blott en enda —4 Sir!t utropade Mortimer. Ah — jaså! svarade kapten Ralph leende, nå, det är bäst avt du i dag gör en visit i lotskojan — men, min gosse, kom ihåg att akta dig för den af dig så travesterade normandiska bloden. Helsa gubben Stenström från mig och säg att frukten mognar, Tack, min far, jublade Mortimer och ilade i väg. Men den äldre Ralph gömdes sitt allvarliga ansigte i sina händer och satt tankfull der till dess stewartens ödmjuka: ursäkta, ers her-lighet, der väntar gamle Gorm i förmaket, störde honom. Bed honom stiga in4, och in steg den bistre sjömannen med en synnerligen jämmerlig uppsyn, de sträfva dragen liksom sammanvridna af en stark inre rörelse. Ke Men hvad gjorde väl under tiden vår gode vän, vår lilla berättelses oundviklige deus ex macina, den beskedlige herr Snällgren? Ehuru något allvarligt stämd af den Stenströmska affären, såsom han i sina tankar kallade den, tog dock den hans natur inneboende nyfikenheten snart ut sin rätt, och då han om qvällen skildes vid Mortimer, skyndade han hem