Dagens Nyheter – 12 januari 1872, sida 1

Och sköna fröknar ha gått här till bikten, som de kallade det, då man måste berätta allt hvad man tänkteX, tillade Nanny, men det är längesedan. Du är en fröken!4 utropade Mortimer. Jag? Jag är en bondflicka. Du? Hvad vet du hvad du är? Du är kanske en förtrollad prinsessa, sade Mortimer i förtjust ton. (Här upplyste ett egendomligt drag af glädtig öfverraskning den äldre Ralphs eljest mörka anlete). Mortimer fortfor: Då inföll den naiva Nanny: En förtrollad prinsessa, såsom i sagorna — nej, tro icke det, och hvar skulle jag, stackare, då få en riddare Hennes röst var så utmärkt klangfull, ehuru hon blott hviskade, att Mortimer hänryckt utropade: Nanny, jag är din ända in i döden! Döden!S röt plötsligen en rå stämma genom hvalfven, nej, säg då hellre f—n. Är här nu tjufvar igen?4 Det var väktarens eller någon annans plumpa talorgan — men, till lade samma mindre civiliserade brumbas, här finns intet att stjäla. Hör hit; fnns här tjufvar? Det var praktiskt frågadt, det kan icke nekas, men de som icke svarade voro just Mortimer och Nanny, och det var ju också, praktiskt. De smögo sig blott litet närmar till hvarandra och det så nära att riddare NANNY PÅ HÖGKLINT.