Dagens Nyheter – 12 januari 1872, sida 1

tKapten Ralphs son tyckes icke tala svenska så väl som hans faderX, interpellerade Snällgren. Fader!t genmälte Gorm, för hvilken det började bli sjögång i hjernan, he, hvems fader? Ungherrn är icke hans son mera än min, men, si, det andra barnet -— nå tyst, stopp och belägg — jag tror ta mig f—n att jag höll på att lossa hela Chemlighets-lasten, tillade den gamle brummande och tog sig en väldig styrkedryck på den saken. CHvad? En hemlig last, hva?4 frågade Snällgren nästan alltför ifrigt. En hemlig last -— en?4 återtog den andre alltmera rusig, Sen? Säg hellre ett dussin hemliga laster — — ha ha — ofta tvåhundra svarta i stöten, ja, och hade inte Stenström — — Svarta? Stenström? afbröt inqgvisitorn högst opolitiskt. Hans på det högsta retade nyfikenhet hade så när förstört hela gpelet för honom. Sjömannen fick tid att besinna sig. CSvarta, återtog han, ja, just svarta elefanter förstås — från Lagos till Bahia — god frakt må herrn tro — skåll4 Svarta elefanter?4 menade vår diplomat, som återvunnit sin .sjelfbeherrskning, UOtyåhundra på en gång; de måtte då ha varit bra små åtminstone? Oh nejX, svarade sjömannen med ett stolt leende, men dor fanns barn ibland dem också,