Dagens Nyheter – 12 januari 1872, sida 1

— ! FOSS ANI lagades mera med råg, korn och hafre än med sten och grus. Om det någon gång ännu talas om de djupa skånska vägarne, så gäller det talet egentligen den tid, då dylik väglegning utfördes, och ännu finnas uppbördslängder inom ett och annat fögderi i behåll, som utvisa, att sammanskotten till fogden uppgått till 2 å 300 tunnor, till länsmannen till 80 å 100 o. s. v. Äfven herremän och prester undandrogo sig icke öfverallt skattskyldighet till kronobetjeningen, men de kunde då också i sin ordning påräkna villig handräckning mot uppstudsiga underlydande, eftergift af stämmoböter och hvarjehanda andra tjerstbarheter. Vi hafva förut åberopat omdömen af C. A. Ehrensvärd och professor Cronholm om inspektorsförtrycket. Inspektorsklassen var för icke lång tid sedan en mycket mäktig kast, som likväl numera försvunnit eller humaniserats. Som rika och mäktiga voro inspektorerna verkliga plågoandar för underlydande bönder och torpare och välsignades också af dessa derefter. Der herremännen kände sig rätt förnäma, öfverlemnade de hela husbondeväldet åt inspektoren, som endast en eller två gånger om året redovisade för influtna medel och deremellan behandlade folket helt och hållet godtyckligt. Det var också hos sådana högförnäma, stora godsegare som inspektorerna funno sig bäst, och sällan uppkom fråga om deras afflyttning förrän de förflyttades till sitt sista hvilorum. Det berättas om flera inspektorer, särskildt på de Piperska godsen, att de samlat förmögenheter på öfver 100,000 rdr. Då deras årliga lön, utom den för lefnaden behöfliga staten, icke uppgick till öfver 2 å 300 rår, så är det antagligt, att de på ett äskadt öfvermål vid landtgillets emottagande och andra utpressningar från arrendegifvare och arbetsskyldige hopsamlat sin förmögenhet snarare än genom ingrepp i ,husböndernas kassor. Husbönderna sågo alltid genom fingrarre med utpressningarne hos deras underlydande och stundom äfven med annekteringarne från dem sjelfva, om de ieke voro alltför groft tilltagna. Derom finnes ännu ett yttrande af den rike godsegaren Malte Ramel i behåll. Då han vid ett tillfälle öfvertygat sig om, att bans inspektor stulit från honom en betydlig penningsumma, yttrade ban till denne: 4Det var för mycket du knep från mig; du skalt laga så att vi hafva litet hvar, Den bekante riksdagsmannen Per Nilsson i Espö har nyligen i en skildring af gamla seder och bruk bland allmogen i Wemmenhögs härad, till tryck befordrad af den redan nämnde adjunkt Weibull i Lund, lemnat några bidrag till belysoing af det förtryck jordbrukarne i den delen af Skåne varit underkastade. Vi anföra deraf följande: eNågon kort tid efter St Mårtensdag hölls en ny sammankomst i byarne. Om några främmande djur hade kommit vilse eller någon saknade något djur, anmäldes förhållandet hos kronofogden, Bom derefter bestämde dag och ställe inom häradet till ett så kalladt dröftamöte, på hvilket alla de vilsekomna uppvisades och egaren hade tillfälle att göra sina anspråk gällande. En stor del af kronans embetsmän brukade alltid vid denna tid på året tigga korn af bönderna, hvilket kallades Sstortiggeriet4, Detta föranledde äfven sammankomster med ! PR Sd PR a ör Lo gr JNA AES rn Pre RAN ND St SRA NA Rd ÅRET SA SNTNENSRIPNTSETENR ER Fes SR SR DESK STAR NER beg