Dagens Nyheter – 11 januari 1872, sida 1

Ett besynnerligt leende öfverfor kaptenens anlete, men han sporde i nästan hård ton: Du vill alltså verkligen taga henne till din maka? Ja — om den engeln vill ha migl4 svarade ynglingen med hänförelse — och hon vill det, det hoppas jag. . Varm blod, varm blod den normandiska bloden, den kokar lätt öfverX, sade Ralph liksom för sig sjelf och tillade sedan högre: Det der har gått ganska fort, min gosse, men säg mig nu huru långt har det redan gått? Handtryckningar, ky...? Sir!4 afbröt Mortimer, sådana frågor besvarar jag icke. Det är ett erfarenhetsrön, alltför bekant för att tarfva någon bevisning att den mognare åldern gerna skämtar med och öfver ungdomens kärlekskänslor. De äldre förege visserligen sjelfve att det sker derföre emedan de betrakta kärleken från en filosofisk ståndpunkt och stoiskt le åt dess barnsligheter, men kanske det icke alltid är fallet; ofta nog torde ett slags afundsjuka framkalla gycklet; de sluga gubbarne spela räfvens roll gentimot kärlekens ljufva fruktklasar. Så var dock icke fallet här. Ralph skämtade egentligen icke, han dolde sin inre oro blott under löjets mask. Men jag, tilltalade han derföre åter den unge mannen, jag vill och måste veta det, NANNY PÅ HÖGKLINT. q.